Spökhistorier

Spökhistorier är populära – men kan också vara läskiga! De hörs överallt, framförallt om kvällar och nätter. Alla sänker rösten och delar sina bästa spökhistorier. Längre ner hittar du spökhistorier / upplevelser som läsare delat. DELA SIDAN om du gillar!

Spökhistorier för barn?

Passar dessa spökhistorier för barn? Vi granskar samtliga bidrag, men eftersom sidan (till största del) innehåller verkliga skildringar så kan det verka skrämmande för en del.

Spökhistorier som delats

Vi förbehåller oss rätten att korrigera stavfel och meningsuppbyggnad samt förkorta vissa bidrag för att underlätta för andra läsare.

Klicka på rubrikerna för att läsa spökhistorian som delats.

Queen Mary

Har varit med om så mycket underliga paranormala saker i mitt liv, så finns mycket att berätta. Men det som har påverkat mig mest var när min fru, en tjejkompis till oss och jag besökte skeppet ”Queen Mary” i Long Beach i Kalifornien när vi var på besök hos vår kompis för över 1 år sedan.

Jag har alltid varit känslig och mottaglig för det paranormala och tyckte att besöka ett utav de mest hemsökta platserna i världen hade varit en häftig grej (lite väl kaxig kanske). Hur som helst, vi gjorde en video innan vi gick ombord för att visa vart vi var någonstans, och jag kände rysningar innan vi ens hade gått ombord på skeppet.

När vi väl hade kommit ombord så började jag känna mig obekväm och iakttagen av någon. Filmade/fotade och fångade en hel del märkliga saker på bild.

Kortfattat

Vi såg en städare komma gående på bryggan förbi en bänk där ingen satt vid tillfället och vi sa ”Hur vågar man städa på detta skepp med tanke på att det är hemsökt?”. Tar en bild mot städaren och upptäcker efteråt att det sitter en svart skepnad på bänken (ingen satt på bänken när fotot togs).

Vi fortsatte runt på skeppet och fortsatte filma/fota och känner mig fortfarande obekväm och iakttagen.

Fotade en glasdörr och efteråt ser jag en rosaliknande skepnad i glasfönstret.

Även på däck fångade jag ljusenergier på golvet som flyttade sig, fotade även en skepnad på väggen.

Men detta ( som påverkade mig starkast) inträffade när jag gick själv nere i korridoren till hytterna och uppmanade andarna att ge sig till känna, så blir det TVÄRstopp framför mig. Det kändes som om någon stod där och känslan som om en röst i mitt huvud sa ”Ta ett steg till så dödar jag dig”. Kände ilska, panik, sorg, glädje, frustration, dödsångest på en och samma gång. Var tillslut tvungen att lämna skeppet och åka därifrån.

Drömde mardrömmar om detta i flera veckor efteråt.

Kommer aldrig mer att sätta min fot på det skeppet igen.

Elvis Presley

Besökte ett äldre par i England.

En kväll när alla gått och lagt sig stannade jag uppe och tittade på film.

Efter en stund kändes det som någon var i rummet och iakttog mig.

Den där känslan steg gradvis och blev så stark att det kändes som något skulle manifestera sig.

Plötsligt drar CD-stereon igång och Elvis sjunger ”I cant help falling in love with you”.

Något skärrad går jag och lägger mig.

Morgonen efter fick jag frågan varför jag inte stängde av CD:n innan jag gick och la mig, och jag svarade som det var;
– jag stängde av stereon och drog ut kontakten innan jag gick och la mig.

När jag frågade om Elvis skivan var det tyst.

Det fanns tydligen ingen Elvis skiva.

Kvinnan i nöd

Utanför Arvika fanns det förr en ”tivoliplats”, det var iallafall så min mamma kallade platsen. När hon var liten var hon ofta där och hon och pappa tänkte att det vore trevligt om vi åkte dit igen. Det fanns förfallna hus och även en liten kyrka med en gammal barnvagn i. Jag och mamma gick runt och kikade igenom fönstren medan resten av familjen stannade i bilen. Vi gick mot en gammal byggnad som det gick att gå in i. När vi precis kommit in i byggnaden hör vi båda en kvinnlig ljus röst skrika ”hjälp mig, hjälp mig” upprepande gånger. Vi såg ingen kvinna och det var ingen där med oss. Vi sprang i panik till bilen. Fortfarande rysningar när jag tänker på det..

Shamantrumman

Jag och min fru hyrde en stuga i Ljusaryd (Blekinge) Då vi kommer tillbaka efter en lång fisketur så hör vi hur det liksom trummas på något i skogen utanför stugan, Det låter precis som en sorts shamantrumma som trummas i en monotom takt. Ljudet höll på flera timmar (samma takt hela tiden). Vi tänkte att det förmodligen bara är några hippies i stugorna längs vägen som har någon cermoni eller liknande (haha). Trummandet höll på i någon timma tills det sedan slutade. På kvällen börjar vi sedan se massa ljusbollar som åker omkring efter väggarna i stugan, vi kunde inte lokalisera det till någon ljuskälla/insekter eller liknande. Helt sjukt, vi kunde ligga där och se hur de vandrade efter väggarna (som små orber). Hur som haver så bestämmer vi oss för att sova. Vi vaknar sedan upp mitt i natten och hör hur detta trummande fortsätter, men nu är det utanför dörren till stugan och jag hör hur det låter som att någon slår med en kapsyl mot en sten! Vet ej varför, men vi fegade ur för att gå upp och titta och lät det bara trumma på. Vi ligger bara kvar i sängen och lyssnar och somnar in till det här. När vi sedan vaknar på morgonen har någon lagt en stor sten utanför dörren och på stenen ligger mycket riktigt en kapsyl. Efter detta så googlar vi lite på Ljusaryd och ser via trådar att fler upplevt märkliga saker i dem skogarna… Allt kan ju självfallet ha en logisk förklaring, men de var en väldig spooky känsla.

Osynlig mur

Arbetade skift och denna kväll kom jag hem runt halv 11 på kvällen. Hyrde ett hus på landet och där fanns inte mycket gatubelysning. Tog en tur med min hund Turbo. Runt hörnet på ladugården slutar gatubelysning. Jag gick vidare det är becksvart och helt plötsligt kommer det upp en”osynlig mur”. Jag kommer inte vidare hur jag än försöker. Tittar ner på Turbo som reser ragg och morrar. Jag försökte gå vidare men de gick inte. De vat bara att vända om och ta en annan väg. Efteråt har jag fått förklarat att det kan vara min farmor och morfar, som har koll på mig och stoppar mig vid fara längre fram. Detta med muren händer titt som tätt men nu ”vet” jag varför.

Synvillor

Det började hända att jag såg saker i ögonvrån – ganska kort efter att fyllt nio år. Saker som: antingen ett starkt sken eller någonting annat fenomen som lockade min uppmärksamhet. Det verkade inte vara någon annan än jag som såg detta. Vid ett tillfälle i tonåren hände en sak som både skrämde och förbryllade mig. Jag hade jag en vindsnurra hängandes i mitt tak. När jag ligger i sängen och kollar ut över rummet så ser jag vindsnurran på golvet. Klart och tydligt rullar den av sig själv i en halvmåneformad rörelse och stannar under ett litet sängbord. Det fanns ingenting som jag kunde se som kunde få den att snurra av sig själv, och jag trodde att jag såg en synvilla. Än idag kan det hända att jag tänker på den händelsen, och sover numera intill ett hörn, och har ingenting i taket.

En annan händelse som skedde för ca 7-8 år sedan – efter att jag hämtat ett glas vatten och skulle tillbaka till mitt rum så passerade jag vardagsrummet där vi hade en eldstad. Bakom den är det som en svart figur som hoppar ut framför mig och skrämmer mig så jag håller på att tappa vattenglaset.

Inte långt efter den händelsen, så sitter jag en morgon och klär på mig, varpå jag kan tydligt urskilja tre tydliga färger i ögonvrån. Någonting guldaktigt som ljust hår, blått och rött som en klänning ovanpå en tröja, i höjden av en liten flicka – kanske i sex-/sju-årsåldern. Fick även konstaterat att en av de förra som bodde i den lägenheten hade sett en flicka som hade befunnit sig i det rum jag hade då.

Snömannen

Antonija var endast 13 år när hon skulle sova hemma själv för första gången. Hennes föräldrar skulle iväg på jobbresa och lillebror Angelo fick följa med för han var endast 3! Föräldrarna ville fixa barnvakt men Antonija övertalade dem att hon klarar sig själv! När familjen åkte iväg klockan 8 på kvällen så skulle Anto bara kolla på TV och sedan sova. Hon sitter och kollar på hennes favorit program då nyheterna bryter plötsligt in och de meddelar att en mördare rymt från ett fängelse 3 gator bort från henne! Antonija blir rädd o ska gå o dra ner alla draperier. Bredvid dörren har de ett glas fönster hon kikar ut försiktigt och upptäcker en man stå där i snön och kolla mot henne, Anto tar upp luren och börjar ringa efter hjälp samtidigt som hon kollar ut igen, mannen är nu ännu närmare! Antonija tittar på mannen och sedan på snön och ser att det saknas fotspår?! Då upptäcker hon att det hon har sett i fönstret är spegelbilden inifrån…

Spökhistorier på Svenska

Cyklisten

De var en varm sommardag och jag var ute med hundarna i skogen då jag ser en en man komma cyklandes. Tänkte att de inte kan vara lätt att cykla mitt i skogen, och kopplar in hundarna, som också reagerade. De började morra och ville bara gå därifrån, men jag var tvungen och fråga om det var svårt att cykla. Han försvinner då bakom ett träd så jag står och väntar på att han ska passera trädet så jag kan prata med honom, men det kommer ingen. Mannen med cykeln bara försvann! Gick hem och berättade för min man vad jag sett och då berättade han att hans farbror varit med om en olycka där i skogen – precis där jag såg mannen. Det var en häftig upplevelse, speciellt när hundarna också reagerade!

Mördad lekkamrat

Detta hände för 6 år sedan då min dotter var 3 år. Grannen passade henne hos sig då jag var tvungen och gå på möte. När jag kommer tillbaka efter ett tag är grannen helt skakis och berättar att min dotter hade sagt ”öppna dörren, det knackar!” Men det var ingen som knackade, vilket grannen talade om för henne. Då hade hon tittat på grannen och sagt;
”- Jo! Öppna dörren till Helene, hon är snäll och vill leka!”
Det som är det läskiga i detta är att det fanns en Helene som blev mördad av sin mamma i huset mitt emot oss i början av 90-talet.

Hemsökt övervåning

Detta hände för ca 10 år sedan, vi hade rätt nyligen flyttat in i ett hus. Mycket packande och bärande, upp och ner, och barnen sprang runt fötterna och vi bad dem att snälla stanna där uppe och lek i sina rum, då vi fått bättre bra ordning där.

Barnen var då i åldrarna 2 och 7. Efter en stund så ropade den yngre, – mamma jag gillar inte mitt nya rum! Ja ja, det var ju helt nytt för honom och han var inte så stor så vi skyllde väl mest på det, även när han sa samma sak flera dagar och veckor efter vi flyttat in. Efter ett tag tyckte även jag att övervåningen var lite ”konstig” men försökte stöta bort det. Det var som mest ”konstigt” när man skulle gå och lägga sig, det kändes som om rummet snurrade, och bara ett obehag av att vara där. Barnen sov nästan alltid med oss eller med varandra, och när min man var på jobbresor sov jag alltid nere i vardagsrummet med TV:n på.

Efter att vi bott där i ca 6månader sa även min man att han ogillade vårat sovrum, och han var en person som absolut inte tror på något övernaturligt, inte då iaf. Han sa att vi kanske skulle gilla rummet mer om vi tapetserade om eller något sådant, jag hade ju klagat på honom att jag inte trivdes där,  och nu ville inte han heller sova där.

En dag när barnen var uppe och lekte och jag var nere och städade kom den äldre grabben ner och sa med stora ögon
– Robins (yngre grabben) robot rör på sig!
Jag svarade – ja den ska ju det, den rör på sig och sjunger.
Då sa han lite nonchalant, – ja men vi har inte rört den..
– Ja, men ni kanske gick förbi och råkade röra vid den?

Någon dag senare badade jag med Robin och han frågade om han fick ta med några leksaker i badet, han tog bland annat den där roboten. Toby hette den. Visst, vi tar med en massa leksaker, och jag tog ut batterierna från Toby, och satte aldrig tillbaka dom. Någon vecka senare när jag städade Robins rum så hörde jag Toby sjunga en ramsa och vrida på huvudet, (funderade direkt om äldre grabben stoppat tillbaka batterierna) så jag tryckte på huvudet på Toby, som man gör när man stänger av och på den, då blinkade dens ögon, (det ska den inte göra) sen stängdes den av. Hmm säkert skadad av vattnet då den var med i badet. Jag tar ut batterierna, tänkte jag. Jag öppnade den och det fanns inga batterier i den! Vad hände? Måste vara inbillning..

Någon dag senare hörde jag hur kulor rullade på övervåningen, men det fanns ju inga kulor där, det blev mer och mer aktivitet, man hörde steg, röster, humöret påverkades, drömde alltid mardrömmar, det var så skrämmande där uppe att inte ens vi vuxna vågade vara där, man var rädd på riktigt!

Ingen ville vara där, djuren gick inte heller upp, gäster som hälsade på ville aldrig gå upp till barnens rum osv, ingen ville sova där, det hände mycket olika saker som till slut gjorde så vi ringde ett medium. Trots att mediumet gjorde sitt bästa blev det aldrig ”rent” i huset och vi flyttade faktiskt därifrån efter bara nått år. Detta var en riktigt skrämmande upplevelse. Har varit i andra ”spökhus” efter det men inget har fått mig att bli så rädd eller känt sådant obehag som just i det huset.

Barnröster

Det var sommartid 2016 som jag tillsammans med tre vänner bestämde oss för att övernatta i ett av Sveriges mest hemsökta hus. Man har läst hur tidigare besökare upplevt deras vistelse, alla oförklarliga händelser som ägt rum och nu var det vår tur att få svar på alla tvivel som fanns.

Första intrycket var att man såg ett helt vanligt hus, väl bevarat för sin ålder men vi visste inte vad som väntade oss bakom stängda dörrar senare samma kväll.

Det var kallt för att vara sommartid och när solen började gå ner kom stora långvariga regnskurar, något som skulle hålla oss kvar i huset.
Vi bestämde oss för att tända upp en brasa i storsalen utav veden vi hittade i Boden bredvid huset men det var lönlöst.. veden hade blivit blöt, fuktig av regnet utanför men vi gav inte upp utan fortsatte framkalla eld.

Ju mer kvällen började nalkas desto mer började vi uppleva oförklarliga händelser.
Det hördes små viskningar o ljud från övervåningen, som om det fanns små barn däruppe och lekte kurragömma med oss.

Den ena vännen blev stilla sittandes i ett mörkt rum intill storsalen.
” Hur är det?” Frågade jag försiktigt utan ett gensvar.
Man såg hur han satt på en gammal stol, fötterna i kors och blicken fäst mot det gamla trägolvet. Det såg nästan ut som om något höll ner honom i stolen.

När jag skulle gå tillbaka till de andra utbrast han i panik ” Snälla STANNA KVAR hos mig”! Med blicken fortsatt fäst mot golvet.

Jag kände dem kalla kårarna krypa upp mot ryggen samtidigt som det plötsligt stod en gestalt precis bakom min vän.
” Spring! Skrek jag och vi alla sprang ut ur huset.

Nu var vi rädda, det var kolsvart ute och regnet fortsatte att sluka omgivningen.

Paniken råder,
Några ville nu avbryta vistelsen och åka hem medan andra ville att alla skulle stanna kvar och hålla ihop.

Efter en stund hörde vi en stor smäll inifrån och vi bestämde oss att ta mod och kolla upp vad det var som hade orsakat den stora smällen..

När vi kom in i huset såg vi att storsalen lös,.. Elden brann för fullt! Elden som vi i flera timmar försökt få igång brann nu.

Vi vart alldeles tagna av vad vi skådade,
” hur är detta möjligt?” , ”är det någon här?”

Vi närmar oss elden och får syn på stearinspår som leder in mot det mörka rummet där min vän tidigare satt.

Vi följde spåren,..närmare och närmare in mot rummet. Och när vi väl va mitt i rummet så stannade vi till av fasa..

Barnröster hörs nu från storsalen bakom oss samtidigt som en äldre grövre röst uppenbarar sig  i hörnet av rummet vi befinner oss i..
…..”snälla stanna kvar hos mig……..”

Svävande kvinna

2015 arbetade jag med ensamkommande ungdomar på ett nedlagt mentalsjukhus. En natt kom en pojke och bankade på personalens dörr. Jag öppnade och han var förskräckt. Han förklarade att han sett en gubbe stå med bar överkropp och blå byxor och skakat på sig för att sedan bara försvinna. Pojken vägrade sova på rummet, så han fick sova i personalrummet. Sedan fick han byta rum. Jag var in i rummet senare och då såg jag  en kvinna med mörk, kortklippt hår, som svävade över sängen. Ett par sekunder senare var hon borta…

Lilla pojken

Det här var en natt för sisådär 15 år sedan. Hade kommit hem sent från en kompis och lagt mig i sängen. Lagom till att jag ska sova känner jag hur det blir kallt i rummet. Inget jag tänkte mer på utan bakade in mig i det varma täcket och slöt ögonen. Rätt som det är tycker jag mig höra en möbel flyttas. Inbillning kanske, jag var ju extremt trött, tänkte jag.

Den enda möbeln, förutom min säng, som jag hade i mitt rum var en pall som tillhörde min elorgel, som stod en bit ifrån sängen.
Blundar igen och hör snart samma ljud, nu ännu högre och tydligare. Jag kikar genast emot pallen, men den står tillsynes kvar på samma plats.

När jag för tredje gången blundar och försöker ignorera samtliga ljud, smäller det till högljutt följt av ett tungt skrapande.
När mina ögonlock denna gång flyger upp så ser jag hur pallen är flyttad och står exakt bredvid min säng, på pallen ligger en liten pojke i gamla slitna kläder, basker, urholkat ansikte och kolsvarta ögon. Förutom ögonen, som var knivskarpa, så var resten av pojken genomskinlig och typ skimrandes. Blundade snabbt, sträckte mig efter lysknappen bredvid min säng och lyckades tända samtidigt som ögonen sakta öppnades igen. Pojken var borta och kylan likaså, men pallen stod kvar intill sängen.  Minnesbilden av den lilla pojken är för evigt inetsad på min hornhinna…

Spökhistoria Pojke

Muggstaplaren

Var ensam på jobbet. Min kollega säger hej då  och jag ser att hon åker därifrån. Alla dörrar är låsta så ingen kan komma in. Jag avslutar jobbet jag håller på med och ska bara plocka undan efter mig, när jag plötsligt hör att någon hostar till flera gånger. Sedan hör jag hur det börjar staplas plastglas på varandra (vi hade plastglas som stod på en matvagn) varpå jag blev fruktansvärt rädd! Med bankande hjärta låste jag och åkte hem…

Steg i källartrappan

För 3 år sedan, en mörk, kall och ruskig höstnatt satt jag och min katt i soffan och tittade på TV medan mina föräldrar var ute och rökte. Med sig hade de vår hund, en stor vuxen rottweiler. Plötsligt hör jag steg i vår källartrappa. Det är ett välbekant ljud då min mammas morfar (som bodde i huset innan oss) ofta gick upp och ner till sin verkstad som fanns i källaren. Men denna gång var ingen annan än jag i huset.

Efter en stund hör jag ett krafsande, tjutande ljud på altanens trädörr som lät som att en hund. Vår hund var redan ute i trädgården så det var inte han. Efter det hör jag klart och tydligt tassar som börjar gå på parketten i hallen. Det lät precis som min hund Rosso som dog 2013. Samma samma ljud som när han levde och ville ut. När jag sa hans namn slutade all aktivitet och det blev helt tyst. Jag frågade mina föräldrar om de hade märkt något men nej. Men vår nuvarande hund kände däremot något. Han började vifta på svansen och ”skäll prata” och tittade ut i hallen efter någon.

När jag senare la mig i sängen så kände jag hur någon klappade på mig. Sedan hur en mjuk massa lägger sig på mig och börjar slicka sig (precis som min hund Rosso brukade göra). Jag känner hur det blir kallt och blött på mina ben, men de är helt varma och torra. Sedan dess känner och jag ofta att någon är vid min säng och någon som går nere i källaren – speciellt om vi gör om hemma!

Jag och vår hund Rosso växte upp ihop och efter att han gått bort började jag känna hur två olika personer kom och tröstade mig och vaktade på nätterna, samt hur en hund la sig hos mig och vaktade (precis som Rosso brukade göra). Så länge vi kan minnas har vi hört steg och dörrar som öppnar sig. Vi/ jag tror att det är min mammas mormor och morfar som bodde här innan, samt min hund Rosso som dog här hemma. Det är inte obehagligt utan allt görs med en stark värme och kärlek. Det är som att de vaktar mig.

Skuggan i A-hallen

Jag och min vän väntade utanför pojkarnas omklädningsrum. Vi stod och prata lite. Först hörde min vän fotsteg inne från A-hallen (där det spökar mest). Jag och hon är väldigt vana att höra saker därifrån. Vi fortsatte att prata. Plötsligt hörde jag en duns från en låda som sitter på en vägg (ingen vet vad som finns i den). Jag gick och kollade mot hörnet som lådan sitter på. Min vän följde efter mig. Då hörde vi både fotsteg som sprang över hela golvet i hallen. Jag var inte rädd men min vän var nära på att skrika. Hon tog tag i min arm och sa ”snälla kan vi gå typ NU!!”. Hon var fortfarande trygg med mig där så jag lugnade henne och vi stannade kvar. Plötsligt, när ljuset släcktes (pga rörelsesensorer) såg jag en skugga som sprang över hela golvet. Blev inte förvånad (där inne känner man sig alltid iakttagen). Sedan kände jag en kall hand som tog mig i handen och släppte. Och så såg vi ett starkt ljus i hallen. Efter det fick min vän panik och vi var tvungna att lämna platsen…

Köksspöket

Det har hänt flera oförklarliga saker genom åren, men det jag var med om mest nyligen tänkte jag berätta om. Det var en tidig morgon i december 2018. Höll på att göra mig i ordning för att gå till jobbet. Bara jag som var vaken hemma, förutom katterna. Då hör jag plötsligt hur en besticklåda i köket dras ut och stängs igen efter ett tag. Jag ropade ”hallå, vad gör du?” Inget svar. Därefter hörde jag åter igen hur bestickslådan öppnas, och denna gång stängs den inte. Skyndar mig in i köket och får då se besticklåda nr 2 helt öppnad och utdragen. Går och kollar barnen, med de sover som en stock. Så de kan ej ha öppnat bestickslådan. Inte heller mina katter skulle klara av att dra ut denna låda. Så då var det bara jag kvar – och jag var på toaletten!

Kattraggarn

En helt vanlig eftermiddag, jag ligger i sängen och gosar med ena katten. Sonen sitter i soffan med den andra katten och spelar tv-spel. Plötsligt dyker en man upp mellan vardagsrumsbordet och skrivbordet, varpå katten jag gosade med flög upp i luften och reste ragg. Konstigt nog var jag helt lugn och fortsatte klappa katten, tills den lugnat ner sig. Sonen och den andra katten i soffan såg ingenting. Det var bara vi som gjorde det.

Besök från andra sidan?

Första gången något paranormalt/oförklarligt hände mig så var jag runt 14 år gammal.
Det var mitt i natten och jag låg och sov i min säng hemma hos mamma.
Av någon anledning så vaknar jag.
Jag sätter mig upp i sängen och ser då att min sovrumsdörr sakta öppnas. Den öppnas ungefär en till två decimeter.
Och detta är en dörr som är fruktansvärt trög och jobbig att både öppna och stänga. Man måste hålla ner handtaget i botten och verkligen trycka igen dörren för att den ska stängas, och man måste ta i lite för att dörren ska öppnas. Den knarrar även en hel del.
Men denna gången åkte dörren upp helt ljudlöst.
Jag satt kvar i sängen och bara tittade mot dörren då jag trodde det var mamma som hade öppnat den. Men ingen kom in.
Jag blev då livrädd och trodde det var en tjuv eller liknande som var i lägenheten så jag la mig ner i sängen och drog täcket över huvudet.
Då känner jag att det blir jättekallt i rummet, jag får en stor klump i magen och min puls ökar.
Efter att ha legat under täcket någon minut får jag känslan av att jag inte är ensam och jag säger lite frågandes; ”Linda?”
Linda var min moster som bara något år tidigare gått bort i cancer.
Efter att jag sagt hennes namn känner jag att någon lägger en hand på min panna på utsidan av täcket och jag blir helt varm i hela kroppen.
Strax efter detta så somnar jag om. När jag vaknar på morgonen är jag helt hundra på att jag har drömt allt, men när jag tittar bort mot dörren så är den öppen…

Ropade mitt namn

Stod i köket och borstade tänderna då jag plötsligt hörde någon som ropade mitt namn, högt och tydligt. Så jag ropar ”Jaaa, vad är det? Sedan kom jag på att jag var själv hemma med min bror som sov. Jag sprang till vardagsrummet, ringde mamma och berättade i panik vad som hade hänt. När jag hade lugnat ner mig så tänkte jag inte så mycket på händelsen. Då hände det värsta!

Jag satt i soffan och kollade på tv. Plötsligt hörde jag en duns uppifrån. Det lät som att någon hoppade eller slängde något i golvet. Jag tänkte först att det var en av våra då 3 katter. Eller vår hund. Men alla katter var ute och hunden låg och sov. Då fick jag panik men vågade tillslut gå upp och titta vad som hade hänt. Men allt såg ut som förut. Ingenting som inte skulle ligga på golvet låg på golvet, inga dörrar var stängda, Allt var som förut.

Sedan detta hände har jag alltid känt mig iakttagen på övervåningen och går aldrig upp där själv – bara om jag verkligen måste! Och om jag väl måste, så springer jag upp, tar det jag ska ha och springer snabbt ner igen. Då känns det alltid som att någon följer mig med blicken och följer efter mig ner…

Handen på ryggen

Min gammal morfar dog när jag var 2 år så har inget minne av honom, men har alltid fått höra att han hade extremt stora händer.
En natt när jag låg och sov i mitt rum med ansiktet mot väggen så vaknar jag av att jag känner en stor hand på ryggen. Blir livrädd och ställer mig upp snabbt upp och tänkte att jag kanske drömt allt. Men kände fortfarande handavtrycket.

Tror att det var min gammalmorfar som ville vaka över mig. Efter denna händelse har jag aldrig sovit med ryggen utåt i rummet.

Vita klänningen

Jag ligger jämte mamma och pappa i sängen. Som så många andra nätter hör jag mummel / viskande ifrån nedervåningen. Mamma skyller på att det är grannen som har på TV:n eller radion för högt, men stämmer det verkligen? Ljudet låter exakt som om det kommer från köket. Jag vågar inte gå upp och gå fram till trappan eller gå ned för att kika efter. För att slippa höra mumlet från nedervåningen drar jag täcket över huvudet och håller för öronen. En natt står det plötsligt en flicka eller kvinna iförd vit klänning i dörröppningen in till sovrummet. Jag blir alldeles rädd! Ett spöke! Jag blundar så hårt jag kan. När jag väl vågar öppna ögonen är hon borta. Vem var hon?

Pipknackaren

Har hört att huset vi bodde i förr i tiden varit två lägenheter. På undervåningen bodde en liten och nätt tant. På övervåningen (där jag bland annat hade mitt sovrum) hade en elak man bott. Som rökte pipa och hade träskor. Och som hatade barn. Jag låg och blundade, men var långt ifrån att somna. Hade TV:n på i bakgrunden. Bredvid sängen på nattduksbordet hade jag en glasskål. Plötsligt lät det som om någon knackade på skålen. Som ljudet av en pipa som skulle knackas ur från askan. Hörde seden fotsteg av träskor runt sängkanten ner mot TV:n som stod i fotändan, och volymen på TV:n höjdes. Jag kontrollerade genast ifall jag rört fjärrkontrollen men den låg utom räckhåll. Var redan skräckslagen efter knackningarna i glasskålen och fotstegen, så när jag tittade upp och såg hur volymen höjdes på TV:n blev jag oerhört rädd och sprang ner till nedervåningen där min mamma befann sig. Jag grät av panik och kunde aldrig somna den natten.

Spökhistorier

Likdoften

Min hyresvärd, 89 år gammal, avled i Februari. Vi bodde i samma herrgård, och hade god kontakt med varandra. Jag och min sambo brukade alltid hjälpa honom med handla mat etc. Efter att ha hittat honom död inne i huset kan jag inte få sinnesro, för han är verkligen kvar här. Det är jag 100 % säker på.

Jag stod i köket och diskade, hade gjort rent diskbänken sedan tidigare, så det luktade fräscht och allt var prima. Plötsligt från ingenstans möts jag av exakt samma likdoft som han hade när jag fann honom. Det var så oerhört påtagligt, så jag kunde inte längre stå kvar vid disken utan fick gå därifrån, men gråten i halsen och skräcken över att det skumma och hemska likdoften kom mot mig.

Hunden Lady

Sommaren 2018 fick vår älskade familjemedlem somna in, en rottweiler med ett hjärta av guld. Hon är så saknad, går nog inte en dag utan att vi tänker på henne och allt hon gav oss under sina 9 år.

Ett tag efteråt sov jag hemma hos mina föräldrar i gästrummet när jag plötsligt vaknade. Klockan var 02:14 och jag kände mej SÅ iakttagen! När jag vände mig om i sängen och kollade ut i rummet så stod hon där, mitt på golvet. Jag såg henne med mina egna ögon! Vår avlidne hund, Lady, var hos mig. De sekunder jag såg henne kändes som flera minuter.

Rullgardinen

Bor ensam i en liten etta utanför Östersund och gillar att vara ensam. Men nästan varje natt i två veckor har jag upplevt obehag och orolig sömn. Känslan av att något stirrar på mig finns alltid där och ljudet av brevinkastet som långsamt öppnas ger mig rysningar. Jag vet att ingen är utanför dörren (har kollat).

En natt vaknade jag av ljudet från rullgardinen som rullades upp. Med hjärtat i halsgropen öppnande jag sakta ögonen. Rullgardinen var helt uppdragen och i en kort sekund tyckte jag mig se en mörk figur stå utanför mitt fönster. Hur hade den kunnat ta sig dit? Jag bor på andra våningen.

Efter att ha dragit ner gardinen igen och lagt mig i sängen, hörde jag någon knacka på rutan. Jag vågade inte se efter och försökte istället somna om.

”Sofi”

Jag skrek nästan till av den svaga rösten som ekade i mitt huvud.

”Släpp in mig”

Jag visste precis var rösten kom ifrån och jag tänkte inte vända huvudet mot fönstret igen eftersom att jag visste att gardinen rullats upp ännu en gång.

Så nu är jag här igen, en ny natt, ensam i lägenheten och med några sista försök till ro skriver jag detta. Få gånger blir jag skrämd då det finns logiska förklaringar på allt, men detta är något helt annat. Speciellt då jag vet att den saken är kvar där ute och småtimmarna närmar sig, de timmar jag nu hatar att vara ensam på.

Arga blicken

Det hela började när jag var 6 år gammal då jag och min bror var nyfikna på just spöken. I en förort som heter Salem, strax utanför Södertälje, fanns ett sjukhus som hette Söderby Sjukhus och lades ner för en massa år sedan och lämnade diverse bårvagnar, verktyg etc..

Jag och min bror bestämde oss för att gå till det nedlagda sjukhuset en kväll, eftersom flera i orten pratar om att det ska spöka där. Vi ser att en dörr är öppen och eftersom allt var bäcksvart så gick vi runt med ficklampa. Ju längre in vi kom, desto mer iakttagen kände vi oss, och när vi var på tredje våningen så hör vi en hög smäll. Vi blev livrädda och springer hem så fort vi bara kan och pratar inget mer om det som hänt.

Tiden går och allt är frid och fröjd tills någon vecka efteråt då jag vaknar mitt i natten och ser en äldre man med grå kostym och kritvitt hår. Han var grå i ansiktet och stirrade på mig med ”arga blicken”. Jag springer då in till min mor som säger att det bara var en dröm och att jag ska lägga mig igen..

Ett halvår går innan jag vaknar upp med ”sömnparalys” där den arga mannen står vid dörröppningen och springer fram till min säng där jag inte kan röra mig alls, är som helt förlamad. Trodde verkligen jag skulle dö. Detta har jag återupplevt ca 15 gånger under flera års intervaller.

Med åren händer det en massa märkliga saker runt om mig, smällar, viskningar, fotsteg, saker ramlar ner från bokhyllorna framför mig trots att jag är själv hemma. Men de mest obehagliga hände när jag var runt 24 år. Hyrde nedre våningen hos min kusin som bor i villa och direkt jag kom in i huset så fick jag en märklig känsla.

En natt när min kusin jobbade i Norge var själv hemma och försökte somna. Då hör jag hur någon går ner för trappen med tunga fotsteg mot min dörr. Jag blir obehagligt påverkad och ser med mina ögon att dörrhandtaget långsamt går ner, och sedan släpps handtaget, följt av att det börjar smälla lite runt om på nedre våningen. Jag tar mitt täcke, springer ut och sover i bilen tills min kusin kom hem, vägrar sova själv sen dess och har alltid tänd lampa och TV:n på så att jag inte ska höra om nått mer oförklarligt skulle hända…

Cykelmannen

Vi var några stycken som skulle ha grillfest på ett ställe i skogen där det finns en slogbod och en grillplats. Stället har varit en arbetsplats långt tillbaka i tiden och stod färdigt 1911. En del byggnader finns kvar en bit bort från grillplatsen där vi var. Det var mörkt och förutom brasans ljus så hade några stearinljus på ett bord.

Min man säger plötsligt ”tyst allihopa!” och vi tystnar och lyssnar. Då ser några hur en gammal man i svart rock med hatt kommer cyklandes ut från skogen. Vi hör hur det skramlar från cykeln, men så plötsligt försvinner både cykeln och mannen ur tomma intet! Där han kom ifrån finns ingen cykelväg alls. Ingen såg ansiktet pga mörkret men vi förstod att han var gammal med tanke på rocken och hatten.

Jag hade tidigare tagit bilder från platsen och fångat en skepnad (svart skugga) och den bilden la jag in i min dator så att mina vänner kunde se den, men efter någon dag var bilden borta! Har sökt igenom min kamera också men bilden är helt borta.

Vi fick senare höra att en person tagit sitt liv på platsen långt tillbaka i tiden. Frågan är om det var denne man som kom cyklandes och försvann i tomma intet?

Spökhistorier - Cyklist

"Candle in the Wind"

Detta hände mig en höstnatt 2008. Samma år, i April, hade min pappa hastigt gått bort. Begravningen var fin. Dikter lästes upp, och låtar spelades. Bland annat ”Candle in the Wind” med Elton John.

Senare på hösten kom ett fruktansvärt oväder. Jag bodde hemma då, och var själv, så sprang runt i alla rum i huset och drog ut alla kontakter till dator, TV, cd-spelare osv. Stormen lugnade sig, och det gick ett par dagar då jag åter var hemma själv. Efter att ha somnat i mitt rum, nere i källaren, vaknade jag till mitt i natten, med en konstig känsla i magen. Tittade mig sömnigt omkring, och hör sedan att det spelas musik ur stereon.

”Candle in the Wind”

Sakta sätter jag mig upp, smyger bort till stereon för att stänga av, men fryser till…

Jag satte ju aldrig i sladden i väggen igen, efter ovädret…

Men låten spelas – klart och tydligt!

Fotsteg på taket

Jag och min sambo satt i köket hemma i villan och drack ett glas vin. Vi var ej påverkade av alkohol då det var vårt första glas. Barnen kom och gick i köket som vanligt. Plötsligt hör vi alla jättetydliga fotsteg på vinden eller taket. Det är verkligen fotsteg, som om någon går där. Alla i köket blir knäpptysta och bara lyssnar och tittar på varandra.

”Va fan!?” utbrister jag och frågar vem som är på taket.

Vindsluckan är stängd och vi ser den från köket. Min tjej springer ut på trädgården för att se efter om någon är på taket men där var det tomt. Jag öppnar vindsluckan för att se efter men ingen där.

Spekulerade i att det måste varit en stor fågel men då skrattade alla åt mig och sa att det var tydliga fotsteg.

Vi har aldrig hört något liknande efter denna händelse.

Bör kanske nämna att vi har hund och katt. Katten tittar ofta upp i taket och följer något med blicken. Hunden gör det också, om än ej lika ofta som katten. Även sonen på 1.5 år står ofta och stirrar in i ett och samma hörn. Vet ej vad jag ska tro på men lite underligt är det. Fotstegen är det mest konstiga. Hänt lite mer men det tror jag beror på naturliga omständigheter.

Vit skepnad

Sann spökhistoria. När jag var hos mina farmor och farfar och satt och kollade på tv (äldre ”tjock tv”) så såg jag plötsligt hur knappen trycktes in så tv’n stängdes av, men jag brydde mig inte så mycket om de så jag knäppte på tv’n igen. Då ser jag hur TV-dosan framför mig på bordet flyttar sig allt närmare mot kanten och ser att knappen på tv’n trycktes ner. När de hände så blev det läskigt kallt i rummet och jag valde att gå därifrån.

Några veckor efter det sitter vi några stycken och fikar i deras kök. Där finns det en dör mott hallen och plötsligt ser jag en vit skepnad gå förbi mot deras tv-rum. När jag berättade de så trodde ingen på mig så jag strunta i det.

Några månader efteråt stod jag och bakade i deras kök. Det var bara jag och min farmor hemma. Jag hade precis hällt upp smeten i formen när farmor bad om hjälp. Innan jag gick iväg för att hjälpa henne så la jag en teststicka (som används för att kolla om bakverken är klara) på bänken bredvid formen. När jag sedan kom tillbaka såg jag ett teststick mitt i smeten!

När jag berättade om detta för min farmor fick jag veta att hon också hade sett ”damen” en kväll när hon skulle gå och borsta tänderna. Vi tror det är min farfars mamma, för hon älskade att baka och busa med folk!

Flygande bil

När min mamma träffade en ny man så började aktiviteten hemma. Ljus tändes av sig själv, kranar sattes på osv.

Men en kväll när jag och mammas man Stefan gjorde pizza så hör jag en duns ute i vardagsrummet. Det var en liten tavla som hade ramlat 2 meter (!!) snett ifrån där den satt. Då tyckte Stefan att vi skulle leka lite så han tog en Ahlgrens bil och slickade på botten och satte fast den på kanten av matbordet, och så sa han ”om det nu är någon här, putta ner den här bilen ifall du vill”.

Vi fortsatte med pizzan och så kom mamma hem ifrån affären, och det första hon sa var ”varför ligger det en Ahlgrens bil i hallen?” Både jag och Stefan kollar på bordet som är 5 meter (!!!) ifrån hallen och båda säger ”neeej du har flyttat på den” samtidigt!

Porslinsskrammel

Ända sedan jag flyttade in i min lägenhet har jag aldrig känt mej ensam. Det var lugnt till en början med sedan började de hända saker. Har legat i sängen om kvällarna och hört hur någon rasslar i köket med porslin. Har även hört hur det kommer någon från hallen, mot mitt sovrum men jag bor själv och ingen har varit hos mig. Har även sett en skugga och min ytterdörr har öppnats och drämts igen. Nu mer är den låst – jämt!
Spökhistorier - Porslin

Yxmannen

Det var en halv kall höstkväll. Jag och två kompisar skulle gå upp till ett vindskydd långt uppe i skogen. När vi kom dit satt vi och eldade en stund. Min ena vän (som kom därifrån) berättade att i den lilla tjärnen vi satt vid hade en farlig man för länge sedan gått ner sig, fastnat och drunknat.

Han hade då en yxa i sin hand. Kroppen hittades aldrig. Men människor har sett yxan sticka upp ur vattenytan till och från. Han hade bott på gården längre ner, som nu är övergiven. Gården heter Amerika. Han hade många djur där. Påväg hem bestämmer vi oss för att gena över gården. Det var halvmörkt ute. Vi pratar på som vanligt längs vägen, när min vän plötsligt stannar. Blir knäpp tyst och viskar till oss andra.

– Rör er inte! Det står en häst bakom oss.

Självklart vänder vi oss om. Men ingenting vad där.

Då hör vi plötsligt bjällran från hästens hals. Sedan fick vi panik och sprang hela vägen hem.

Andra sidan

I februari 2016 så gick min pappa bort väldigt hastigt. Jag mådde grymt dåligt över det och mamma lät mig stanna hemma från skolan några dagar för att få återhämta mig och förstå vad som hänt.
Vi bor i ett gammalt hus, så att de knakar och låter är ganska vanligt. Någon dag efter pappas bortgång så låg jag i sängen och tittade på film när jag plötsligt hörde hur det lät som om någon öppnade och stängde min dörr och sedan så knakade det i golvet, som de alltid gjorde när någon gick där.
Plötsligt blev jag jätte yr och trött, kändes ungefär som när man svimmar. Jag lyckades på något vis lägga mig i 90 graders vinkel med huvudet på sängkanten, kände hur allting blev tyngre och tyngre och sedan tuppade jag bara av. Allting blev svart men jag var fortfarande medveten om vad som hände, och hann bara tänka ”Herregud, dog jag nu?”.
I samma sekund kändes det som om någon lyfte upp mig och jag for iväg in i det svarta, samtidigt så kändes det var som ett motstånd när jag ”flög” fram i mörkret. Efter en liten stund ser jag ett vitt sken och tänker åter igen att jag dött och kommit till ljuset. Tillslut har jag kommit så pass nära att jag ser en massa människor som går omkring i ljuset, det såg precis ut som i en film!
Det såg ut som ett helt vanligt torg med kaféer, butiker och en fontän mitt i, det var då jag insåg att jag verkligen hade kommit till ljuset, det var så obehagligt att se men ändå så häftigt på något vis. Efter att jag hunnit uppfattat att det verkligen var vid ljuset så var det som någon bara släppte greppet om mig och jag åkte bakåt, såg ljuset försvinna och kom längre ifrån det och sedan vaknade jag upp i sängen som om ingenting hade hänt.

Skepnad av en person

Sen jag flyttade till min nuvarande lägenhet för några månader sedan, har skumma saker hänt.

Det började för några veckor sedan då jag låg i sängen och kollade runt lite på sociala medier. Efter en stund hoppade en av mina katter upp och skakade. Jag skulle klappa henne och hon röck till, vartefter hon kollade längst golvet, som om något rörde sig. Efter att ha lugnat ner min katt, så hör jag hur det låter som om att någon hasar sig fram i vardagsrummet, så jag antog att det var min andra katt, tills jag insåg jag att hon också var i sängen med mig. Kort därpå blev det tyst och jag kunde knappt sova den natten.

Vid ett annat tillfälle så var jag på balkongen, notera att det inte blåste ute, när balkongdörren smälls igen. Precis när jag ska öppna den igen, så är det som om att någon puttar upp den åt mig. Jag hade inga fönster öppna heller, då jag har innekatter. En annan gång stod jag och diskade, när min katt fräste mot köksfönstret. Jag vred huvudet och utanför på balkongen ser jag en skepnad av en person. I panik och skräck ramlar jag, men när jag kollade ut igen var skepnaden borta. Notera att jag bor på andra våningen och har innätad balkong. Jag gick försiktigt ut på balkongen, men ingen var där, och det fanns inga tecken på att någon tagit sönder nätet.

Det är lugnare nu, men jag kan fortfarande höra när någon hasar fram längst golven, sätter på kranar, skrapande i kattlådan (fast båda mina katter är med mig), hur skåpluckor öppnas, hur någon knackar på dörren fast ingen är där mm.

Min lillasyster som har mediala förmågor klarar knappt av att sova hos mig pga all aktivitet. Mina katter störs inte av det längre, så då antar jag att personen/anden (eller om de är flera) som är här inte vill något illa. Jag har vaknat upp med rivmärken, men det är nog bara mina katters fel ?

Spökhistorier - Skugga

Mummel i sovrummet

Bodde i en lägenhet för 20 år sedan, som skrämt mig väldigt mycket. Började med en VHS spelare som spolade fram och tillbaka mitt i natten flera gånger och väsnades när den kom upp i varv. Hörde även ”mummel” i sovrummet, alltid kl 01:00 – 02:30. Hörde även en hund som tassade runt på golvet.

En gång stod störningsjouren utanför min dörr när jag kom hem från jobbet. Grannen under hade ringt dem då hen ej stod ut med oljudet från min lägenhet. Trots att ingen var hemma!

Lyste ofta i sovrummet när jag kom efter kvällsskiftet, kände även olustkänsla när jag vände ryggen till för att sova.

Det var skönt att flytta. VHS spelaren är kvar och beter sig nu åter normalt igen.

Svävande sparbössa

När jag fortfarande bodde hemma hos mina föräldrarna så hände det en massa oförklarliga saker och en del riktigt läskiga saker.

Vi hyrde då en övervåning i ett församlingshem mitt emot kyrkogården. Inget läskigt med det, men så efter ett par månader så började det hända saker som man inte kunde förstå. Saker som flyttade på sig, oförklarliga ljud, dörrar som öppnades osv.

Men det läskigaste var när jag var ensam hemma på kvällen och jag ligger i soffan i vardagsrummet och pluggar. TV:n var avstängd och på TV:n stod min och syrrans dop sparbössa. Plötsligt lyfter min sparbössa från tv:n och svävar fram till mitten av soffan som står mitt i vardagsrummet där jag ligger. Sparbössan stannade rakt över mitt huvud och ”släpptes” sedan ner med en himla fart. Hade jag inte jag flyttat på mig så hade jag fått den i huvudet.

Jag berättade detta för mina föräldrar som till en början inte trodde på mig, men senare fick de vara med om samma sak. Vi har även varit med om att diskstället som står på diskbänken i köket helt plötsligt föll i golvet med koppar och glas, mitt framför ögonen på oss.

Detta var bara en början på allt. Vi kunde tillslut inte vara hemma själva för vi var så rädda att det skulle hända något. Vi började känna oss iakttagna och började höra ljud som vi inte visste vart de kom ifrån, samt att vi kunde höra att det kom någon i trappen. Vi ropade hallå och gick och kollade men när vi dit så var det ingen där.

Annat som hände var att dörrar öppnades av sig själv, bla min garderobsdörr som öppnades väldigt ofta – mitt framför ögonen på mig! Jag ville inte gå in i min garderoben och hämta kläder själv pga att det var en så hotfull energi inne i garderoben. Var jag tvungen att gå in själv så sprang jag alltid in och hämtade det som låg närmst för att jag kände mig så iakttagen.

Tillslut stod vi inte ute med allt och flyttade därifrån.

Tjuvrökarna

När jag och min kompis var tonåringar brukade vi övernatta hos varandra, dygna, lyssna på musik och gå ut och tjuvröka, som de små rackare vi var. När jag övernattade hos henne vid ett tillfälle jobbade hennes pappa natt och vi behövde därför inte smyga med rökningen utan kunde sitta på altanen.

Rätt som det är så ser vi något inne i lägenheten, genom fönstret! Vi får panik! Någon har kommit hem och går där inne. Vi hann aldrig se vem det var för vi hade fullt upp med att kasta cigaretterna och ciggpaketet för att sopa undan vårt hyss. Vi harklade oss och gick sedan in och ropade ”hej hej!”… men ingen var där! Vi letade överallt i hela lägenheten men den var helt tom.

I och med att det var sommar och ljust ute så tog det ett tag innan vi insåg att klockan endast var 04:00 på natten/morgonen, och det fanns ingen rimlig anledning till att någon skulle komma hem vid den tiden. Men hur sjutton kunde det då vara någon inne i lägenheten – som vi båda två såg?

Undrar än idag om det var en kollektiv synvilla eller om det var någon som ville ”komma på oss” för att vi skulle fimpa och gå och lägga oss…

Obehaglig skugga

Förra året jobbade jag på geriatriken på Mölndals sjukhus. Vi har haft många problem med andar där som inte har gått vidare som går i korridorerna. men det var en kväll som jag jobbade som det blev riktigt obehagligt.

Vi hade en patient som hade palliativ vård och det var i slutskedet. Patienten hade mycket ångest och bara skrek hela tiden och hade gjort det i flera dagar. Det var bara jag och en till undersköterska som fortfarande var ute bland patienterna (precis innan passet slutade) medan sjuksköterskorna lämnade rapport till nattpersonalen.

Helt plötsligt så blir det helt tyst från den sal som patienten befann sig i och jag och min kollega gick in för att se vad som hände. Då hade patienten gått bort, så jag sa till min kollega att gå till rummet där sköterskorna satt. Helt plötsligt stannar hon till där båda korridorerna delas och ser lite rädd ut. Hon ropar på mig och jag dit.

Hon sa att hon hade sett en skugga som hade gått ner i den andra korridoren, så vi började gå neråt där. Men det tog stopp, blev riktigt obehagligt och man kunde nästan inte andas. Flera patienter kom ut från sina salar och kände sig rädda. Jag bad dom att gå in och stänga dörren. Helt plötsligt försvann allt och man kunde andas igen. Då kunde vi gå in till rummet som sköterskorna satt och kunde berätta att patienten hade gått bort.

Det är fyra enkelsalar på den avdelningen som ger jättedåliga vibbar bara man går in där, och nästan alla patienter som har blivit inlagd i dom salarna har gått bort. Det är alltid kallt och man ryser till varje gång man går förbi dom salarna.

Hand på axeln

Var mobbad som liten och kände aldrig att jag kunde vända mig till någon. Gick ibland till ett berg och pratade med min döda mormor som jag aldrig träffat (hon dog innan jag föddes) men jag pratade med henne av någon konstig anledning.

En gång när jag gjorde det så kände jag en hand på min axel och någon sa ”Du ska aldrig bry dig om vad andra säger, du är fin som du är. Hälsa mamma att jag älskar henne”. Jag gick hem och berättade vad som hänt för min mamma, och allt hon kunde få fram var ”mormor är i himlen”.

Händelsen skärrade mig, men var ändå en otroligt fin upplevelse som jag aldrig kommer att glömma.

Spökhistorier - Hand på axel

Dela Spökhistorier

Har du varit med om något paranormalt? Dela din bästa spökhistoria via formuläret eller kommentara via Facebook.

OBS! Alla inskickade bidrag läses, men alla publiceras ej. Vi förbehåller oss rätten att omformulera historierna för att passa hemsidan (översättning m.m) och göra livet enklare för de som läser!

Vinnare

OBS! Ingen tävling är aktiv (just nu, pga tidsbrist). Men fortsätt skicka in, alla som skickar in är med och tävlar om fina priser nästa gång tävlingen aktiveras.

Vinnare April

Grattis Saga Korshöj som vann en K2 EMF Mätare + en Signerad LaxTon Bok.

Vinnare Mars

Grattis Sandra Gustafsson som vann en K2 EMF Mätare.

Spökhistorier Spökhistoria Dela

Kommenterat via Facebook